lördag 30 januari 2010

Jag ska bli mormor igen!

Idag blev den klar, yttepyttekoftan. Storlek 0-3 månader. Det är bara knapparna som saknas, men det är en världslig sak för att citera Karlsson på taket.
(Sandra, om du kollar in det här inlägget, så behöver du väl inte låtsas om det sen!)

Jag har stuckit emellan med den här lilla koftan, och jag tänkte i min enfald att det skulle bli hur enkelt som helst. Trodde jag. Jag hade aldrig förut bekantat mig med alpacagarn. Det är ju underbart mjukt och lätt och luftigt och mysigt, men hu, så glidigt! Jättesvårt att hantera lösa trådar, ännu svårare att maska av utan att allt drar ihop sig.

Jag gav mig själv en deadline att vara klar med den till imorgon, så jag hinner nog en mössa också. Men sen är det Vitlyckestickning som gäller. Med mitt gamla vanliga, lätt stickiga men lättstickade tvåtrådiga ullgarn. Museet öppnar till påsk. Det är bara att sticka på!

3 kommentarer:

  1. Åh så fin kofta du har stickat, verkligen roligt att titta in.
    ja här är det inte riktigt lika många barn bara fyra, men det tar nog et ttag innan någon flyttar hemifrån tror jag.
    Ha en fvortsatt bra helg.
    Kram Hanna

    SvaraRadera
  2. Ja vad kul med en till Tant Grön! Jag startade för drygt ett år sedan. Jo det är verkligen en kall och vit vinter i hela landet fast nu får det gärna sluta snöa och bli några gradervarmar och så kan solen få titta fram lite mer. Vintern är som vackrast då :)

    SvaraRadera
  3. Fin kofta och så roligt med barnbarn! Alpacka är lite lealöst, men mjukt.

    SvaraRadera